Vad är en meteorit?
Meteorider är oftast splitter från kollisioner mellan himlakroppar, såsom kometer och asteroider, som genom kollisionen kommit ur kurs och därefter inträder i jordens atmosfär. Vid inträdet hettas meteoriden upp p.g.a friktion och ett ljussken bildas som ibland är synligt från jorden s.k "stjärnfall". När det som återstår efter förbränningen i jordens atmosfär når jorden kallar vi det för en meteorit.I sällsynta fall härstammar meteoriten från t.ex Mars eller från Månen.
Det är beräknat att ca 40 ton meteoriter dagligen inträder i jordens atmosfär, de flesta inte större än några tusendels millimeter (s.k mikrometeoriter). Det är mycket sällsynt med större meteoriter som klarar sig genom atmosfären för att sedan landa på jorden mycket på grund av att de flesta brinner upp i atmosfären eller splittras. Dock landar ca 20 000 meteoriter med en massa på mer än 100 gram årligen på jorden, men på grund av att de liknar jordens egna stenar är det ytterst få som hittas. Dessutom så är det en vanlig missuppfattning att det måste finnas en krater för att det skall finnas en meteorit, men jordens dragningskraft gör att de flesta meteoriter som faller inte har större hastighet än om man släppper en vanlig gråsten från en byggnad. Oftast när meteoriter hittas är det p.g.a att de slagit ner i t.ex ett träd eller i taket på ett hus eller liknande (länk till artikel med meteorit som hittats i tak i Norge).
Man känner bara till nio olika meteoriter som fallit i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Till dessa kommer en handfull fynd, dvs meteoriter man hittat och ej kan sätta i direkt samband med något observerat fall. Förhoppningsvis så kanske vi kommmer fram till fler svenska fynd och fyndplatser genom denna sidan:)
Det finns i huvudsak 3 st typer av meteoriter, vilka diskutteras närmare längre ner på sidan. Ca 95 % av de meteoriter som når marken är s.k stenmeteoriter. Dessa har i stort sett samma sammansättning som jordiska stenar, och känneteckans därför enklast genom att de har en tunn smältskorpa som uppkommit då de upphettats i atmosfären. Den mest kända i Sverige kallas Hessle och exploderade i atmosfären 1869, vilket gav upphov till flera hundra individuella stenar som hittades vid nedslagsplatsen i Uppland.
Ca 4% av meteoriterna är järnmeteoriter, som till största delen består av en blandning av järn & nickel. Dessa är mycket tunga och lämnar oftast en krater vid nedslaget. Av denna anledningen samt tyngden hittas dessa oftare än föregående typ. Den mest kända svenska är Muonionalusta som föll i Norrbotten för mer än 800.000 år sedan. Spåren efter nedslaget har sopats igen av upprepade nedisningar under istiden. Fortfarande hittas flera nya fragment varje år på djup mellan 0-3m under jorden..
Den tredje typen av meteoriter är en blandning av de föregående två med varierande halt av järn & nickel.
Olika typer av meteoriter!
Stenmeteoriter
Den största gruppen av de 3, står för närmare 95% av meteoriterna som når jorden. De liknar vanliga stenar som finns på jorden och har också till stor del samma innehåll ( 75-90% silikatmineral ). Dock är de oftast något tyngre än vanliga jordiska stenar ( innehåller ca 10-25% järn-nickel). De är inte porösa inuti, såsom stenar av vulkaniskt ursprung kan vara utan är gedigna, och oftast kan man se att mineralerna som finns inuti stenen är runda i formen s.k "kondruler". Stenmeteoriterna har oftast en del korn av nickel-järn i sig och eftersom rent järn i naturen är sällsynt så om man slipar på stenen och ser att det blänker som järn så är detta en bra ledtråd. P.g.a innehållet av järn och nickel så är stenarna oftast mer eller mindre magnetiska, Observera att många jordiska stenar innehåller magnetit, som också är magnetiskt vilket gör att en stenmeteorit aldrig kan identifieras med hjälp av enbart dragningskraft hos en magnet. Däremot så om man skrapar på magnetiten så bildas ett svart pulver vilket inte sker av järn som istället får rostfärg.
När meteoriterna passerar genom atmosfären så smälter de på ytan och får då en s.k "smältskorpa". Om en stenmeteorit är ganska nyligen fallen så går det att se den tunna "ibland lite spräckliga" smältskorpan som då är kolsvart till färgen. Om meteoriten har legat på jorden ett tag så kommer metallen i den att börjar rosta och stenen kommer bli allt mer brun med tiden., men som tidigare berättat så innehåller ju en del stenmeteoriter väldigt lite metall och blir således varken rostiga eller attraheras av en magnet. I dessa fallen får man gå efter att titta på smältskorpan istället.
Stenmeteoriterna kan delas upp i två undergrupper: Kondriter och Akondriter.
Kondriterna står för ca 85% av de kända fallen av stenmeteoriter, och dessa innehåller som namnet avslöjar mycket "kondruler" eller runda mineraler såsom olivin.
Akondriter står för resterande del av fallen stenmeteoriter. P.g.a sin extrema likhet med jordiska stenar så hittas i stort sett bara meteoriter som synts falla. Till denna gruppen hör de mycket sällsynta meteoriterna som härstammar från Mars och Månen.
Järnmeteoriter
Järnmeteoriter står för bara ca 5% av alla fallen, men p.g.a att de nästan uteslutande innehåller en järn-nickel legering så är det dessa man oftast hittar. Inte bara är det större chans att det p.g .a. tyngden blir en nedslagskrater efter en järnmeteorit, väl på marken är de mycket tyngre än övriga stenar, har oftast rundade kanter samt har "tumavtryck". Har de dessutom legat ett tag så ser de ut som en stor rostklump och det är givetvis ingen konst att få en magnet att sätta sig på dem.
Sten-Järnmeteoriter
Kan sägas vara en blandning av de föregående och innehåller ca 50% järn-nickel legering och 50% silikatmaterial. Står för ca 1% av fallen.Även dessa kan delas in i 2 undergrupper : Pallasiter och Mesosideriter
Pallasiter har sitt ursprung i att en asteroids mantel och kärna har smält samman. Innehåller ofta stora vackra gröna olivinkristaller.
Mesosideriter har troligen sitt ursprung i att en silikatrik asteroid kolliderat med en metallrik asteroid.
Var hittar man meteoriter?
Överallt! Meteoritnedslag är jämt fördelade över hela jordklotet, men hittas vanligen inte i länder med temparerat klimat om de inte synts falla, p.g.a att de är så svåra att skilja från våra jordiska mineraler och bergarter. De bryts dessutom ned fortare i ett fuktigt klimat. Lättast "om man kan använda den termen" är det att hitta meteoriter i öppen terräng som saknar eller iallafall innehåller minimalt med jordiska bergarter. Det är därför inte konstigt att de flesta av jordens meteoritfynd har hittats på Antarktis, Arktis, i Saharaöknen och andra stora områden som både saknar vegetation samt har få egna bergarter. Andra ställen att leta på är där man vet att det fallit en meteorit som exploderat innan den nått jorden, fragment av meteoriten har då spridits över ett stort område s.k "spridningsfält " och med lite tur har inte alla fragmenten hittats.